Josefin Taljegård

Namn: Josefin Taljegård
Född: 1995
Klubb: Göteborgs Konståkningsklubb
Började åka: 1998
Familj: Mamma Susanne, Pappa Dan, Systrarna Malin och Maria
Tränare: Malin och Maria Taljegård
Koreograf: Nikolai Morozov, Josefin Taljegård och Denny Hultén
Husdjur: TV-favoriter: Homeland, Witcher, Vänner, Gilmore Girls, One day
Favoritfärg: Svart, Guld, Vinröd
Favoritmat: Tacopaj
Favoritdryck: Cola Zero
Favoritmusik: Det som berör mig emotionellt och som får mig att vilja röra mig

Varför började du med konståkning?
- Jag kommer faktiskt inte ihåg, jag var så liten. Mina två äldre systrar åkte konståkning och min mamma har berättat att jag vägrade följa med till ishallen om jag inte fick åka själv. Jag började träna när jag var tre år, men jag hade varit på isen betydligt tidigare.

Varför tycker du om att åka konståkning?
- Jag tycker att det är roligt att uppträda och underhålla och konståkningen ger mig möjligheten till det. Att glida fram över isen till riktigt bra musik och uttrycka känslor genom mina rörelser är underbart och det är svårt att hitta samma sak någon annanstans. Jag får också chansen att resa och upptäcka nya platser, vilket är kul.

Vad tycker du själv att dina starka sidor inom konståkningen är?
- Det tycker jag definitivt är koreografin. Jag har en speciell karisma och närvaro när jag åker och är inte rädd för att använda hela min kropp för att uttrycka till musiken. Jag är också fysiskt stark, vilket gör att jag kan klara mina hopp och piruetter. Efter så många år i sporten har jag också samlat på mig mycket erfarenhet som gör att jag kan tackla de flesta situationer som kan uppstå på träning och tävling.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?
- Positiv, känslosam, energisk, passionerad, målmedveten.

Vad gillar du att göra på din fritid?
- Resa är kul. Att skriva ligger mig varmt om hjärtat, helst fiktion. Jag älskar att titta på film/serier, gärna med härligt sällskap. Musik är fantastiskt, så det lyssnar jag gärna på antingen på konsert, dansar till eller dönar högt i bilen, slår händerna i taket och sjunger för full halls!

Vad tänker du när du tävlar?
- Jag försöker tänka att jag ska ta ett moment i taget. I början av programmet försöker jag använda koreografin för att bli av med nervositeten. Jag njuter av upplevelsen så mycket jag kan, särskilt på tävlingar med mycket publik.

Hur hanterar du en motgång?
- Jag kan bli ledsen, vilket är helt okej; vi är människor, inte robotar. Men det är också viktigt att gå vidare och inte gräva ner sig i ledsamheten, utan försöka tänka på det som faktiskt var positivt med tävlingen/träningen. Oftast är det lätt att fokusera på de få saker som man gjorde ”fel” och glömma av alla de saker som man faktiskt gjorde hur bra som helst. Det är lättare sagt än gjort, men jag försöker vara snäll mot mig själv och peppa. Ibland kan det hjälpa att tänka på annat än konståkning och ladda batterierna med vänner och familj. Då kan jag komma med full energi och träna på flitigt så att det går bättre nästa gång.

Vad är du mest stolt över hittills i din karriär?
- Jag blir stolt varje gång en förälder kommer fram till mig och säger att jag är en bra förebild för de yngre åkarna. Sedan VM 2021 jag fått många glada tillrop från andra åkare, och det är förstås kul. Även alla program som jag haft mellan åren får mig att känna mig stolt. Jag har utmanat mig själv med många olika musikstilar och varje program har fått mig att utvecklas konstnärligt till den åkare jag är idag. Det gör mig också stolt när jag tänker tillbaka på min, och mitt teams, satsning genom åren och hur den lyckades ta mig till OS, det är häftigt.

Vad brukar din tränare tjata på dig om?
- Andas och slappna av i programmet. Riktning och komma över snabbt på höger foten i hoppen. Sträcka på benet i hopp-i-ligg-piruetten. På tävlingar får mina tränare ibland påminna mig om att njuta av upplevelsen.

Hur är du i omklädningsrummet efter träningen?
- Snackig. Jag är oftast väldigt social och gillar att prata om både högt och lågt; vad som händer i världen, vad vi har för planer i helgen och allt däremellan. Som person har jag alltid varit nyfiken på det mesta, och mottot är att om man inte frågar, får man inget veta.